Året med HIF

Det har blivit dags att börja lite smått att summera året som gått med HIF. Inte mycket att le åt kan tyckas men några ljuspunkter har jag trots allt lyckats gräva fram. Samt en hel del mindre lysande ögonblick och individer. Håll till godo.

Årets Flopp: Porcellis

Okej, killen ska få en chans nästa år att visa att han besitter mer talang än vad som hittils visats upp men han blir trots detta årets flopp. Han kom, han sågs knappt, och han segrade verkligen inte. Vad hände egentligen? En del av förklaringen kan ligga i att värvningen inte var tillräckligt genomtänkt. Frågan är om man ( JJ?) verkligen hade analyserat Porcellis tillräckligt, eller om man bara hade kollat in hans mål via Internet? Frågan är vad som händer nu. Kommer han ges den tid som behövs för att lära sig HIF:s spel och den svenska modellen eller kommer han att "försvinna" under märkliga förhållanden under vintern?

Årets comeback: Olafur Skulason

Han kom, och han precis visa att han fortfarande kan kapa spelare innan han blev avstängd igen. Dessutom visade Skulason till en början upp ett helt annat spel än tidigare, vi nu fick se dribblingsraider a´la Messi från Olafurs sida. Frågan är hur högt vi hade kunnat hamna i tabellen om han inte haft en tendens att bli utvisad och avstängd i känsliga lägen och matcher. Nästa år hoppas vi på en Olafur i toppform och ett spel som inte bara går ut på att få syna det gula kortet varje match. Då kan det bli riktigt roligt och vi kan få se riktigt många fina matcher från vår islänning om han bara förlänger kontraktet.

Årets höst: Ingen

Efter sommaruppehållet var det ingen spelare som höjde sig över alla andra. Tyvärr.

Årets suraste: Fredrik Ymer och "Presidenten"

De två största HIF-bloggorna:s huvudskribenter verkar under de senaste veckorna ha surnat till ordentligt på varandra. Vad det handlar om? Verkar vara diskussionen kring Dagbladets bevakning av HIF. Efter veckans möte mellan HD och HIF:are så känns diskussionen nerlagd och kanske kan vi även få "fred" mellan Ymer och den mytomspunne "Presidenten".

Årets trend bland supportrar i silly season: "Alvaro Santos-syndromet"

Kommentarer är egentligen onödiga, HAN VAR KLAR och syntes i stan. Likaså var fallet detsamma under sommaren när Luton Shelton var i stan och skulle presenteras.

Årets idioter: Våra egna ”fans”

Varför ska det vandaliseras i HIF:s namn överhuvudtaget?

Årets match: AIK hemma

En jävla match spelade vi ordentlig, fin, effektiv och bra fotboll. Låt oss hoppas att det blir bättre nästa år. Men låt oss ha förtröstan och se på nästa år med tillförsikt.